fredag 29 januari 2010

Asperger syndrom och jag. Del 2. Empati.

En av de vanligaste missuppfattningarna kring Asperger syndrom är att människor med denna diagnos saknar förmåga till empati. Jag vet inte om det finns aspergare som inte kan känna empati men jag har inte träffat någon sådan. Vad man brukar säga är att om du förklarar hur någon mår, och varför, för en person med Asperger så har vi inte svårare att känna empati än någon utan diagnosen. Sen kan det vara mycket svårt för en del att veta hur man ska VISA denna empati. Man behöver medvetet lära in några vettiga alternativ på hur man ska hantera det. Men det kan också vara så att när man förstår och känner kan det bli för överväldigande.

En annan orsak till att personer med Asperger kan verka ha svårt för empati kan vara för att många undviker att titta direkt på människor man har att göra med, framför allt att titta folk i ögonen eftersom de flesta (?) med AS har svårt för ögonkontakt. Det kan till exempel bero på att man kan uppleva det som att man kommer alltför nära och att det blir alltför påträngande. Som att någon ser rakt in i ens hjärna till exempel. Men för att komma till saken kan det ju bli ännu svårare att avläsa en persons kroppspråk om man inte tittar efter. För många med asperger är det mycket svårt att koncentrera sig på mer än en sak i taget, så om det är någon som pratar samtidigt så kan det vara tillräckligt att klara att höra vad som sägs. Ibland kan synintrycket komma några timmar senare, så kan det vara för mig.

Bland de jag känner är det ett flertal som jag skulle påstå har en betydligt större förmåga till empati än vad de flesta s.k. normala verkar ha. Det finns nya rön om detta som tyder på att människor med Asperger tvärtemot ofta besitter en så överdrivet hög förmåga att ta in och känna andra människors känslor, och intryck från andra människor, att de därför, mer eller mindre, måste isolera sig från omvärlden. Det blir så överväldigande. Det stämmer väldigt bra in på mig, och även på några andra personer som jag känner tämligen väl. Så, då har vi kommit från en bristande Empatiförmåga till en extremt kraftig Empatiförmåga. För mig och min son, samt några jag känner gäller det senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar