Läste nyligen boken Svart kvark av Annica Wennström. Annica Wennström, som även skrivit Lappskatteland, är en S T O R favorit hos mig. Därför måste jag berätta om den. Hennes sätt att skriva fångar mig så hårt. Hon får mig att känna att de historier hon berättar är mina egna, och angelägna som liv och död. Det känns som att de handlar om släktingar och vänner, berättelser man hört om människor som levat nära, där man själv levat, både i nutid och dåtid. Jag kommer på mig själv med att det är så jag känner när jag läser, och mellan lässtunderna: Jag vet vilka de här människorna är, och de har anknytning till mig och mitt liv! Fast det har de ju inte egentligen, eller? :S Och jag blir fullkomligt FASTSUGEN, in i hjärtat och själen!

Och får en att tänka...

De här svarta kvarkarna... jag kan mycket väl förstå att man kan drunkna i dem. Jag har själv gjort det många gånger. Det går till så att om man fokuserar på det trasiga i tillvaron, det otillräckliga, det hemska, på hålen; så växer de tills de uppslukar allting. Hugaligen, så är det! Det är därför man måste fokusera på annat, sådant som gör en glad istället, för då kan man kliva ur dem. Att välja glädjens väg, som man kan kalla det :) Det tog ett bra tag för mig att komma på det kan jag säga... Ändå; ibland måste man nog låta sig sjunka ner i de svarta kvarkarna, faktiskt, men det är bra att veta att man inte måste bosätta sig där för att kunna göra någon skillnad.

En sak jag INTE känner igen är däremot MIG SJÄLV i hennes persongalleri. Eller, jo, ja, i viss mån... som t.ex att gå om kring som en enpersons-proteströrelse, hm jovisst ;) ... Men det finns en viktig skillnad. Tigandet om angelägna saker. Hemligheterna. Hemlighållandet. Jag förstår det inte. Fast jag har sett det omkring mig i hela mitt liv, O JA! Men jag är inte sådan. Det måste vara väldigt jobbigt att inte kunna prata och berätta om viktiga saker med sina närmaste. Och sedan se vilka katastrofer och fatala missförstånd det skapar!!!... För det gör det verkligen. Helt i onödan! Varför gör folk så?? Jag undrar verkligen.

Den här boken behandlar angelägna saker som klass, kön, identitet och utanförskap under 1930-talet och 80-talet. Kärlek och vänskap, hur man ska kunna LEVA. Denna berättelse äger rum i Holmsund, men det hade kunnat vara var som helst, egentligen. Hos dig tillexempel. Definitivt var det hos mig! En av de mest läsvärda böckerna!

Svart Kvark alltså, av: Annica Wennström (Rekommenderar för övrigt i nästan ännu högre grad Lappskatteland :)).

Har inte skrivit på länge...

Så var det höst igen. Jag har inte skrivit nåt på länge. Ganska mycket har hänt. Många människor i vår närhet har gått över till den andra sidan under det senaste halvåret. Känns som det får ta och räcka med det nu för ett tag. De flesta inte så nära utan mer avlägsna släktingar, men en del närmare och en del under jobbigare omständigheter. Jag har lärt mig en hel del om begravningar och näraliggande saker. Vi lever dock och mår ganska bra :-) Roliga saker har också hänt. Som t.ex att vår son numera klarar att vara hemma själv utan att en avlösare kommer hit. Han har över huvudtaget utvecklats något oerhört!!! Men... jag,... vet inte om jag kommer att få vara kvar på mitt jobb på arkivet där jag haft en 25% osa-anställning i snart tre år. Tre år är gränsen. Det svåra är hur jag ska förhålla mig till det. Ska jag hoppas på att få stanna och ställa in mig på det, eller ska jag se det som att det kan bli något nytt som blir mycket bättre? Jag vet att jag klarar mig hur det än blir. Jag står inte och faller med detta. Men det hade varit bra att få veta... Min kontaktperson på "viva-resurs" där jag är anställd skulle mailat mig för länge sedan men det har hon inte gjort. Hon har aldrig mailat mig fast hon sagt att hon skulle. Bra jobbat! Ja, nu var jag ironisk... Haha! Men det blir ett möte nästa vecka, hoppas få veta då.