fredag 8 april 2011

In memoriam-minnesruna över min pappa Roland Gardek



Texten nedan skrevs i meningen att vara en minnesruna publicerad i tidningen Ångermanland. Jag, min mamma och min syster hade tänkt oss det som ett In Memoriam ett år efter min pappas bortgång. Inget visste vi om tidningarnas fyrkantiga och o-flexibla regler för hur In Memoriam ska se ut; det vill säga de ska bara vara som en liten plutt-annons. Och minnesrunor får man absolut inte publicera när det gått så lång tid som ett år efter att någon dött. Men hur som helst så löser jag det så fint som såhär att lägga upp det i min blogg. Då får vi även den utmärkta fördelen att texten inte behöver kortas. Så får min pappa en in memoriam-minnesruna så här ändå, på årsdagen, den 8/4, som det var tänkt.



Minnesruna över Roland Gardek

Roland Gardek föddes den 11 november 1935. Han växte upp under mycket enkla förhållanden i en syskonskara av 6 barn i byn Lillterrsjö i Ramsele. Roland fann sig trots uppenbar begåvning illa tillrätta i skolan. Han var brådmogen och energisk och började mycket tidigt arbeta i skogen. Redan som 17-åring flyttade han till Stockholm för att försöka hitta jobb inom byggbranschen och blev där så småningom murarlärling och senare färdig murare.

1958 träffade han Rina Gradin som kom att bli hans livskamrat. De bosatte sig i Tarasjöberg i Junsele, där de sedermera kom att bo. Tillsammans fick de två döttrar. Roland var på många sätt en väldigt bra pappa, uppmuntrande, empatisk och välvillig, men på grund av sitt stora engagemang i arbetet inte den mest närvarande i tanken, även om han ägnade mycket fritid till att stötta sina barns intressen. Han var en man med ett hett humör och kompromisslös envishet och därför inte alltid så lätt att leva med för sina närmaste, men hans kärlek och lojalitet till sin familj gick inte att ta miste på.

Arbetet som byggare kom att vara mycket centralt i Rolands liv. Jag tror inte det är att överdriva om man säger att det inte bara var mer än ett heltidsarbete, utan även ett av hans största intressen och glädjeämnen. Hans hantverkskunnighet och goda förmåga att även lära ut denna kunskap är omvittnad. På sjuttiotalet startade han tillsammans med en svåger byggfirman Junsele Byggservice, sedermera Junsele Bygg AB, en firma som drevs fram till att han på grund av Parkinsons sjukdom var tvungen att gå i förtida pension. När Roland inte längre kunde arbeta var det som att all livslust rann ur honom och sjukdomen blev en plågsam, mångårig kamp.

Roland hade ett stort intresse för historia och i synnerhet släkthistoria. Han var en sällsynt god berättare med enorma kunskaper om människoöden inom släkten. Hur släktförhållandena såg ut kunde han minnas, levandegöra och redogöra för med en minnessäkerhet som är få förunnat. Men han berättade även många spännande historier om saker som han själv varit med om. Vi minns särskilt hans berättelser från barndomsåren i Lillterrsjö och ungdomsåren i Stockholm där han lyssnade och dansade till den nya musiken på "Nalen" om helgerna. Dans och musik var även fortsättningsvis ett viktigt glädjeämne och intresse som höll i sig tills han inte längre kunde dansa på grund av sin sjukdom. Roland lämnade jordelivet den 8 april 2010, efter att ha tillbringat de sista åren på Gunillagården i Junsele.

Vi minns Roland som en lysande speciell personlighet med eldigt humör, stor ärlighet, enormt rättvisepatos och ett mycket stort, varmt hjärta. När Roland ännu var frisk var han en människa med stor glädje, humor och inställningen att allt var möjligt. Vi är väldigt glada och tacksamma att han funnits i våra liv, men även över att hans långa svåra lidande är över. Vi vet att han är glad nu, ännu finns hos oss, och att vi ses igen.

Med kärlek. Eva, Anna, Rina.




Roland med hästen Malin 1962

fredag 1 april 2011

Autism awareness month och Aspergerdagen

Tror nog vi är ungefär 75% aspergare i vår familj, minst, även om vi bara är tre personer. Mathias har ju ingen diagnos, men han är väldigt aspig på många sätt han oxå. För oss är Asperger syndrom det normala. April är "Autism awareness month" och imorgon, den 2a April, är internationella autismdagen.

torsdag 31 mars 2011

Tankar om "Sanningen"

Jag skriver det här därför att I min värld har "Sanningen" varit ett ständigt återkommande tema under en längre tid. Sanningen är en hal och slingrig sak å ena sidan, en enkel sak å andra sidan. Finns "Sanningen" överhuvudtaget för någon annan än en själv, varje enskild varelses egna sanning?

För mig är "Sanningen" något som både finns och inte finns, samtidigt.

En del förväxlar åsikter med sanningen. Men åsikter har inte nödvändigtvis med sanningen att göra. En åsikt är förstås sann för den som har den, men inte för den som inte delar ens åsikt. Dessutom tenderar människor att ändra sina åsikter då och då, jag med.

En del anser att vetenskapen är sanningen. Men en vetenskaplig sanning är sanning bara tills den överbevisats. Och vid sidan om vetenskapen existerar det en massa andra sanningar som är precis lika sanna. Eller falska.

En del talar om stora övergripande sanningar. Som till exempel kärleken. Kärleken är en sådan stor övergripande sanning för mig. Men för en person som ser det så att världen är full av ondska och att människor mest bara tänker på sig själva, och inte alls ser kärleken som "sanningen", för den personen är inte kärleken sanningen. Och jag kan inte säga, eller anse, att det är lögn även om det inte är min sanning.

Om jag är ärlig och talar sanning ljuger jag inte. Jag är själv en mycket ärlig person, ärlighet är viktigt för mig och jag har extremt svårt för att ljuga det minsta lilla. Ändå är det jag säger inte nödvändigtvis sant för någon annan än mig själv.

I många situationer är det nödvändigt att försöka reda ut vad som är sanningen om saker och ting. Både i stora och små sammanhang. Jag är fullt medveten om det. Men kan man någonsin få hela sanningen om något?

Jag tycker inte man kan säga att det finns något sådant som "sanningen" som är sann för alla. Det finns bara en massa olika berättelser som alla är lika sanna, eller falska. För mig är en person som försöker övertyga andra om den stora absoluta sanningen väldigt långt bort från sanningen. Vi är alla olika, ser olika saker, har olika personligheter och olika erfarenheter. Det finns lika många sanningar som det finns människor.

Alla har sin egen sanning. Den egna sanningen är det viktigt att man tar reda på, och följer. Att vara sann, att leva sin sanning, men ändå respektera andra. Att följa sitt hjärta och gå sin egen väg.

Det här är mina sanningar om sanningen idag. En annan dag kanske jag har ändrat mig.

Lev och följ din egen sanning.

Kärlek.